michaelaer

Så här ser stackars volvon ut efter en vansinnes krash i tisdagskväll...
Ett vajerräcke på e20 är farligare än vad man tror. Eller vit lös snö som helt plötsligt ligger mitt framför en utan en ända chans att kunna bromsa. Så där sitter man, halvvägs ner i ett dike. Hjärtat slår i tusen, andas som om man har sprungit en mil i snabbt tempo. Paniken börjar komma, har ingen aning om vad som nyss hänt. Ringer pappa, inget svar. Mer panik. Ringer 112, bara signaler hörs, inget svar. MER PANIK ! Försöker komma upp ur diket, går inte. Ringer mamma som svarar efter första signalen. Hon frågar hur jag mår och vad som hänt. Ja vad hade egentligen hänt. Börjar tänka efter. Jo jag körde på en fin is och snöfri väg efter att ha släppt av chefen efter en trevlig kväll med bowling och sony ericsson. Satt med halv ljusen på för att inte bläda någon, så såg inte super mkt framåt. Helt plöstligt så ser jag 2 deciemeter lös snö framför mig. Bilen tappar fäste och flyger fram och tillbaka. Jag försöker bromsa och styra bilen rakt. Jag känner hur bakdelen tappar fäste rejält. Sen en smäll en snurr och en krasch ner i diket.
 Undrar hur det såg ut från dom som kom bakifrån, en stor volvo kombi gör en piruett mitt på motorvägen ner i ett dike...
Medans jag pratar med mamma i telefon så går jag ur bilen för att lugna ner mig. Precis då stannar en trevlig brandman från örebro. Jag helt i chock sätter mig i hans bil. Han försöker ringa bärgare precis som en brandöledare rullar fram och ställer sig framför oss. Någon hade lyckats på tag på dom ändå. Kanske 5-10 min senare så kommer två brandbilar. Alla kollar hur det är med mig innan dom sätter igång med att kolla bilen. Ambulans och polis kommer tsm med en bärgare. En massa frågor om hur jag mår och hur det gick till innan allt rullar därifrån. Jag i baksätet på en brandledarbil och bilen på släpet av en bärgare.
 Jag blir avsläppt på Donen där chefen möter upp mig. Hade skickat ett sms till henne och hon slängde sig i bilen och åkte direkt. Så himmla söt. Efter en stund så kom även mamma och alle. Då brister det ordentligt. Tårarnasom legat någonstans långtbak forsar fram. Jag gråter hela vägen hem, får en hysteri garvatack hemma hos mamma, gråter lite till och försöker sen sova. Tjena ! Somande till en stund vid halv 3, som oroligt tills pappa skickar sms kvart i 6. Efter ett inte så kul samtal med honom så somnar jag om till 8 då jag går upp och sjukskriver mig från jobbet. Var fortfarande grymt omtömlad från gårdagen, hade ingen bil och började få ont i nacke och rygg.
 Jag och pappa åkte vid lunch till etuna för att få hem stackars bilen. Vi bogserade den hem och står just nu på en verkstad. Hoppas det inte kostar för mtk att laga eftersom jag verkligen behöver ha en bil till jobbet.

Idag så har jag läkartid kvart över 10. Jela ryggen och sidan av nacken tar snart död på mig.

Men annars mår jag bra, kommer kännas lite läskigt att köra mammas bil till jobbet senare i detta snökaos.